Min barndom är som en fis i Sahara!

Vad kommer dessa män ifrån? Vem eller vad orsakar att dom blir så  störda?

Fy f.............n!

Nu är det för mycket av elände , när det gäller barn!

Hur mycket orkar man?

Året 1952 i april  flyttade Maki från mormor på landet

till Helsinki  Merikatu 35. till min mor.

Jag skulle börja skolan till hösten. Ännu hade jag tid hela sommaren att leka och lära känna mitt nya liv!

Allting var nytt och stort. Dagarna  lekte jag på gården, hade inga vänner ännu. På kvällen skulle mamma till sitt arbete. Hon sa  innan hon gick, att jag måste hålla mig inomhus. Jag var snäll flicka, stannade inomhus.

Men sista  dagen i april ,tyckte jag väl att det var tråkigt och gick ut.

Jag kände ju området lite grand och följde gatan vid havet mot Kaivopuisto.

Där fanns väldigt många festklädda, glada människor av alla sort. Många hade vita mössor på sig och viftade med prasslande vippor. Barnen hade även ballonger.

Av min vanliga nyfikenhet fortsatte jag gå  längre och längre , glömde helt bort mig. Det va ju sååå mycket att titta på, som jag inte sett förut. Jag gick och gick, det blev mera och mera folk.

Till slut kom jag till stor torg med en staty av naken kvinna i fontän.

Naken kvinna var väl inget konstig, men i fontän  det hade jag aldrig sätt.

Salutorget omringades av stora flotta hus, hamn med fiske båtar och en vacker park Esplanaden.

Där sjöng folk, höll tal och alla vad glada.

Sista dagen i april,,,,,,,den brukar inte vara speciellt varmt. Jag började nog frysa , ville gå tillbaka hem. Vilket håll? Jag försökte minnas, tårarna började rinna och jag frös mera och mera. Jag gick länge och grät.

Plötsligt stannade en bil, bredvid mig. Ut kom en polis och frågade om jag heter Maki. Det hette jag ju. Då ska vi köra Dig hem, din mamma har undrat vart du tagit vägen och blir glad att vi hittat Dig!

Det var jag också, sista dagen i april 1952. Sätt på ljudet så hör du en "härlig" tango.

Suomeksi huomenna.