När den första vallmon blommar, blir jag hjärtans glad.

Dessa fantastiska röda "papaver" har varit ett gissel i våran familj.

Varför? För att den trivs bäst i våran grusgång och det gillar inte Kärasten.

Jag har flera gånger grävt upp denna ståtliga växt och slängt i skogen av ren ilska.

Nästa år har kommit flera nya, på samma ställe, vid köks ingången bredvid trappan.

Jag kan medhålla ,att stället är lite dåligt valt, men NU får den stå där den står.  

Eftersom vädret tillåter, tänker jag vara ute idag (igen).

Trädgården blir aldrig färdig, har någon sagt. Stämmer till 100%

Ibland orkar inte ryggen, ibland är det vädret och ibland får jag ingen inspiration.

Men det är alltid lika skönt att vara i naturen.

kram